Därför finns ångest

Det är en svindlande tanke, men faktum är att vi människor levt majoriteten av mänsklighetens historia på savannen, under bar himmel och bland vilda djur. Om det inte varit för kroppens (hjärnans) självutlösande alarmsystem hade vi aldrig överlevt. Vi skulle ha blivit uppätna av lejon, förgiftats av ormar och växter, svultit eller fryst ihjäl.

Men tack vare förmågan att känna oro och ångest lärde vi oss successivt att hantera faror och överraskningar samt att planera hur vi skulle undvika dessa: ”Vad ska jag göra om ett vilt djur rusar emot mig? Hur samla och spara mat så att vi inte svälter?”.

Så när ett vilt djur väl rusade fram ur buskarna var vi redo, hade tänkt hur vi skulle agera. Och tack vare det ökade adrenalinpåslaget, som såg till att mer blod pumpades ut i våra armar och ben, kunder vi bättre mobilisera energin, bli starkare, få mer kraft att hantera (slåss eller springa ifrån) djuret – och därmed överleva.

Samma hjärna som på savannen

Även om det var länge sedan vi människor levde på savannen under bar himmel så lever detta överlevnadssystem kvar inom oss. Våra hjärnor aktiveras på samma sätt vid hotfulla, främmande, utmanande situationer. Det beror på att övergången till dagens urbana värld gått väldigt, väldigt fort, sett utifrån mänsklighetens historia.

Våra hjärnor har inte hunnit anpassa sig till den nya tillvaron, i städer, med tak över huvudet, skilda från vilda djur. Våra hjärnor reagerar fortfarande som de hjärnor som levde på savannen för tiotusental år sedan.

Det gjorde nämligen skillnad mellan liv och död

Så när vi blir överraskade, t.ex. när någon hoppar fram bakom en dörr, en snok ringlar på stigen, någon skriker högt, reagerar vi med samma starka rädsla och ångestpåslag trots att situationen inte alls är hotfull. Denna mekanism lever kvar av en god anledning: Under en lång tid av mänsklighetens historia var det bättre att reagera instinktivt en gång för mycket, än en gång för lite – det gjorde nämligen skillnad mellan liv och död.   

Ångestens roll idag

Men vilken funktion fyller detta ångest-alarmsystem i dag när vi inte längre lever på savannen med daglig risk för våra liv? Visst händer det att vi hamnar i hotfulla situationer även idag, och då är det bra att systemet aktiveras, som när vi möter en okopplad, ilsken hund eller hamnar i samma tunnelbanevagn/buss som en aggressiv, hotfull berusad person på jakt efter någon att mucka med.

Förutom dessa situationer behöver vi även viss dos av ångest i våra dagliga liv: när vi ska utbilda oss, spela en match, ha ett prov, en redovisning, gå på en dejt eller en audition. Visst ångestpåslag gör att vi presterar bättre, blir mer kreativa och lösningsfokuserade. Och det är bra.

Tidigare erfarenheter påverkar också

Men det är inte bara den evolutionära och det självutlösande systemet som påverkar hur du mår inför utmaningar/uppgifter. Det finns andra förklaringar. Kanske är din livssituation sådan att du känner dig extra skör just nu. Du kan vara dåligt förberedd, kanske inte kunnat/haft möjlighet att plugga tillräckligt, kanske pressen är för stor, kraven för otydliga eller orimligt högt ställda av dig eller av andra.

Som tur är, är tankar bara tankar och inte sanningen om oss själva

Vi påverkas även av vad vi varit med om tidigare i våra liv. Om du till exempel redovisat inför klassen och fått höra att det gått jättebra, är det lättare att du känner dig trygg och tänker att det kommer gå bra även denna gång. Och tvärtom: Om din senaste redovisning inte gick så bra är risken stor att du blir osäker och tänker att det nog inte kommer gå bra den här gången heller.

Vi människor styrs i hög grad av våra tankar, på gott och ont. Som tur är, är tankar bara tankar och inte sanningen om oss själva. Även om det kan vara svårt är det möjligt att bryta negativa tankar.