Olika typer av ångest
Att känna oro inför ett uppträdande eller en dejt tillhör livet, men om oron övergår till ihållande ångest som inskränker ditt liv kan det handla om en ångestdiagnos. För att ta reda på om du uppfyller kriterier för en diagnos behöver du gå till en psykolog eller läkare för utredning. Även om du inte uppfyller kriterierna för en diagnos kan du behöva ta och få hjälp. Här kan du lära dig mer om olika ångestsdiagnoser.
Prestationsångest
Prestationsångest är en av de vanligaste ångestdiagnoserna. Den är, som hörs av namnet, kopplad till prestation. Att ha prestationsångest vid enstaka och specifika tillfällen, som inför ett viktigt prov, en avgörande match eller ett scenuppträdande, är helt normalt. Men om det inskränker ditt liv på ett påtagligt sätt kan du behöva hjälp.
Vanliga fysiska symtom: Ökad hjärtklappning, svettningar, muntorrhet, tunnelseende, trötthet, yrsel, magknip, huvudvärk.
Vanliga psykologiska symtom: Negativa tankar som: ”Om jag inte får ett A är jag värdelös”, ”Varför skulle någon tycka om mig, jag som är så dålig”, ” Varför ens försöka, jag kommer ändå att misslyckas”.
Att tänka på: Om rädslan över att misslyckas tar över och du inte tror dig kunna leva upp till andras, eller dina egna, krav och förväntningar ska du alltid be om hjälp. Börja med att se över hur kraven ser ut. Vem ställer kraven? Är det du, dina vänner, din familj, skolan? Är förväntningarna rimliga? Vad kan göras annorlunda? Något tas bort? Ta hjälp av en vän, vårdnadshavare, lärare, mentor eller annan vuxen med att sätta upp andra och mer realistiska mål.
Social ångest
Social ångest är en annan vanlig form av ångest. Påminner lite om prestationsångest, men är mer kopplad till sociala situationer där rädslan att göra bort sig eller bli dömd av andra människor är stark. För många med social ångest finns en stark rädsla både innan och under en social situation.
Att tänka på: (se prestationsångest)
Panikångest
Panikångest är en intensiv rädsla som kan liknas vid en attack av oro och rädslor. Attackerna är ofta kortvariga, men upplevs extremt intensiva. Uppstår plötsligt och ofta utan förvarning, eller vid specifika situationer (på tunnelbanan, vid höga höjder, i folksamlingar, hos tandläkaren, etcetera).
Fysiska symtom: Ökad hjärtklappning, yrsel, illamående, andfåddhet, muntorrhet, svettningar, magont, huvudvärk, tunnelseende, gråtattacker.
Psykiska symtom: En stark rädsla för att dö, tappa kontrollen eller bli galen.
Att tänka på: Om du har panikångest ska du alltid be om hjälp. Det är inte farligt att ha panikångest, du blir inte galen och du dör inte, men det kan vara riktigt obehagligt. Om du känner att attackerna inverkar negativt på din vardag och ditt liv så berätta för en vän, en vårdnadshavare, en lärare eller annan vuxen om vad du är med om. Det finns hjälp att få.
Existentiell ångest
Existentiell ångest är kopplad till tankar om meningen med livet: ”Varför finns jag, och vad är meningen med allt?” Uppkommer ofta under perioder i livet då det händer mycket. En sådan tid i livet är tonåren och tiden som ung vuxen. En annan tid är i samband med kriser (skilsmässor, förluster, flytt, dödsfall, flykt, politiska, sociala och psykologiska omställningar). Upplevs som en stark känsla av ovisshet och osäkerhet som rör den egna identiteten och det liv som levs.
Många upplever en känsla av tvivel, sökande och att vara ensamma i världen. Att försöka hitta svar är en stark drivkraft. Kan vara påfrestande, men är inte alls ovanligt och heller inte farligt. Är på många sätt utvecklande och en del av vuxenblivandet.
Att tänka på: Om den existentiella ångesten blir allt för påfrestande och inverkar på ditt liv och vardag på ett sådant sätt att du har svårt att klara av skolan, din fritid och vara med dina vänner ska du be om hjälp. Berätta för en vän, en vårdnadshavare, lärare eller annan vuxen om hur du känner. Du kommer upptäcka att du är långt ifrån ensam om att ha liknande funderingar.
Hälsoångest
Hälsoångest (hypokondri) innebär en intensiv skräck att drabbas, eller redan ha drabbats, av en allvarlig sjukdom (cancer, hjärt- och kärlsjukdom eller en neurologisk sjukdom). Rädslan bottnar i en slags feltolkning av kroppsliga symtom som i sig leder till ångest. Detta blir ofta en ond cirkel där ångest över att få en allvarlig sjukdom leder till fysiska symtom (yrsel, magont, huvudvärk) vilka i sin tur ökar rädslan och förstärker övertygelsen att ha drabbats av en allvarlig sjukdom.
Personer med hälsoångest söker ofta vård. Att läkaren konstaterar att hen inte hittar någon sjukdom ger viss lättnad, men bara en tillfällig sådan. Ångesten att läkaren kan ha missat något eller inte undersökt tillräckligt bra väcks snart – och ett nytt läkarbesök måste bokas in, osv. Det är inte ovanligt att personer med hypokondri har eller har haft en nära anhörig som drabbats av allvarlig sjukdom, eller själva varit svårt sjuka.
Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
Generaliserat ångestsyndrom (GAD) är en mer generell ångest och oro som uppstår när som helst, ofta dagligen. Upplevs som en gnagande oro över det mesta i livet, att det ska hända farliga saker med en själv, att en anhörig ska bli sjuk eller råka ut för en allvarlig olycka eller att inte klara av skolan. Oron är svår att kontrollera.
Fysiska symtom: ont i magen, huvudvärk, yrsel.
Psykiska symtom: negativa tankar, nedstämdhet, obehagskänslor i kroppen, sömnsvårigheter.
Att tänka på: Om du tror att du har GAD ska du ska alltid söka hjälp. Tala med en vuxen som kan hjälpa dig ta kontakt med en psykolog, eller kontakta själv en psykolog som kan hjälpa dig. Det finns välbeprövad psykologisk behandling med bra resultat. Du ska inte behöva känna så här, det finns hjälp att få.
Tvångssyndrom (OCD)
Tvångssyndrom (OCD) kännetecknas av återkommande och upprepande tankar (tvångstankar) som: ”Jag har nog inte låst dörren, stängde jag av spisen?” samt (tvångsmässiga) ritualer – undersöker om spisen är avstängd, tvättar händerna otaliga gånger, måste gå på vissa steg i trappan. Tankarna är påträngande och plågsamma och handlar ofta om att något hemskt kommer att hända.
För att slippa tankarna på att något hemskt ska hända utvecklar många med tvångssyndrom även tvångsbeteenden, men tvångsbeteendet lindrar bara tillfälligt, och erbjuder ingen lösning. Här behövs ofta psykologisk behandling. Ta kontakt med en vuxen som kan hjälpa dig med den kontakten.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) uppstår hos personer som varit med om en eller flera obehagliga och traumatiska upplevelser. Det kan vara en enskild händelse, som ett sexuellt övergrepp, en svår olycka eller utsatt för ett brott. Men det kan också vara händelser som pågått under en längre period, som mobbning, trakasserier eller flykt från krig.
Ångesten uppstår i form av intensiva minnesbilder och mardrömmar där den traumatiska händelsen återupplevs. Ångesten är för många så stark att man försöker undvika platser, saker och tankar som påminner om traumat. Alla som upplevt traumatiska händelser utvecklar inte PTSD. För de som har PTSD finns välbeprövad behandling.
Fobier
Människor kan utveckla fobier för nästan vad som helst, men vissa fobier är vanligare än andra. Fobier innebär en intensiv rädsla för något som egentligen inte utgör någon verklig fara.
Agorafobi (torgskräck) är en av de vanligare fobierna som innebär en stark olustkänsla för att besöka offentliga platser (ett torg med mycket människor, en fullsatt buss eller ett stort köpcenter) och samtidigt en intensiv rädsla över att få en panikattack. Andra vanliga fobier är: araknafobi (rädsla för spindlar), mysofobi (rädsla för smuts), emetofobi (rädsla för kräkningar) och akrofobi (rädsla för höjder).
Du kanske känner igen dig i en eller flera av dessa ångestdiagnoser, men det betyder inte nödvändigtvis att du har en ångestdiagnos. Det är normalt att känna viss ångest, det hör livet till. För att få en diagnos behöver du utredas av en psykolog eller läkare.
Fundera över hur dina tankar påverkar dig. Det är vanligt att tänka negativa tankar om sig själv. Negativa tankemönster och den dagliga återkommande oron är mycket energikrävande. Men kom ihåg att dessa tankar inte har någonting med verkligheten att göra.