Behöver du hjälp?

Frågor & Svar

Här kan du läsa frågor från unga – och svaren från våra legitimerade psykologer och lärare.

»Är jag tjej eller kille?«
Hej, jag är 13 år och född tjej men känner mig som en kille. Är det onormalt? Jag undrar om det kommer gå över eller om jag egentligen är kille? /Nino, 13 år

Hej Nino!

Det är inte alls ovanligt att fundera över sin könsidentitet. Jag tror dessutom att det är bra att göra det.

De senaste åren har fler och fler barn och unga hört av sig med funderingar om sin könsidentitet. Jag tror att det kan bero på att det finns fler förebilder i dag på tv och i film, vilket är jättebra. Du är alltså inte ensam!

Du undrar om det kommer att gå över eller om du ”egentligen” är kille. Det är omöjligt att veta exakt. Jag får lite känslan av att du är rätt säker i att du känner dig som kille och mera undrar om det ändå kan ändras.

Jag tror att det viktigaste för dig är att få fundera över de här frågorna. Vad betyder det för dig att vara en kille? Vad betyder det att vara en tjej? Det känns kanske självklart, men även vuxna har svårt att svara på de här frågorna (jag har testat många gånger).

Finns det något du gillar att göra som du ser som ”tjejigt” eller ”killigt”? Hos de flesta finns det lite av varje. En del kan identifiera sig som tjej fast de gillar ”kill-kläder” och kort hår och har fritidsintressen som samhället ser som mer vanligt för pojkar. En del känner sig någonstans mitt emellan tjej och kille. Det kan också variera från dag till dag eller skilja sig i olika perioder i livet. För en del känns det tydligt att ”det motsatta” könet känns rätt. Vi är helt enkelt olika.

Jag vet inte om du har berättat det här för någon, men jag tror att det vore bra om du kunde hitta någon som du kan dela dina funderingar med. Det kan vara en vårdnadshavare eller en vän du litar på.

Att fundera över sin könsidentitet eller känna sig som ett annat kön än det som man tilldelades vid födseln är i sig inget problem. Däremot kan det kännas som ett problem och man kan vara rädd för hur andra ska reagera. Det kan uppstå situationer som kan kännas jobbiga, helt enkelt.

Känner du igen dig i det? Om det är så för dig tycker jag att du ska försöka få hjälp, exempelvis genom att höra av dig till skolkuratorn.

Om du kommer fram till att du vill ha mer hjälp än skolkuratorn kan ge ska du kunna få en remiss till ett av utredningsteamen för könsdysfori (könsdysfori är om man mår dåligt för att man känner sig som ett annat kön än det man tilldelades vid födseln). Skolkuratorn ska kunna hjälpa till med det, men dina vårdnadshavare kommer också att behöva vara involverade.

Om skolkuratorn behöver lite mer information kan du tipsa om boken: Trans, kön och identitet av Edward Summanen och Tom Summanen (Natur & Kultur, 2017). Den är tänkt som en bok för lärare upp till årskurs 6, men fungerar också alldeles utmärkt för högre årskurser.

Du kan också hitta värdefull information på umo.se och transformering.se.

Allt gott!

Matilda Wurm
Legitimerad psykolog