Behöver du hjälp?

Frågor & Svar

Här kan du läsa frågor från unga – och svaren från våra legitimerade psykologer och lärare.

»Har jag ADD?«
Hej! Jag har nyligen fyllt 15 år och har alltid haft problem med att fokusera. Jag ger lätt upp om jag stöter på motgångar. Jag är ljudkänslig och blir lätt väldigt stressad och uttråkad. Under lektionerna måste jag studsa med mitt ben och pilla på något annars förlorar jag fokus och börjar dagdrömma. Det har hittills gått ganska bra för mig i skolan, men inte längre. Det är så många uppgifter och prov och jag kan inte koncentrera mig. Jag får panik! Är det något fel på mig? Har jag ADD? /Alva, 15 år

Hej Alva!

Först och främst vill jag beskriva lite kort om skillnaden mellan att ha och inte ha en diagnos. De flesta av oss upplever ibland koncentrationsproblem och rastlöshet. Många av oss har också en tendens att ibland skjuta upp omfattande projekt och sådant som är tråkigt. Det behöver inte betyda att vi har en diagnos, utan detta är en del av att vara människa.

Det är först när symtomen blir funktionshindrande som det kan bli aktuellt att göra en neuropsykiatrisk utredning för att ta reda på om det handlar om en diagnos. Det räcker heller inte med att vi ”bara” har funktionshinder på ett ställe, som till exempel i skolan, utan det behöver även finnas funktionshinder för oss i hemmet och i våra relationer.

Det kan finnas andra förklaringar till dina svårigheter. Det är ganska vanligt att till exempel stress, nedstämdhet eller ångest ger liknande upplevelser som du beskriver. Kanske har du gått igenom något jobbigt nyligen? Eller har det alltid varit på ett liknande sätt men att du nu inte längre kan hantera skolans krav? Här kanske du behöver ta hjälp för att reda ut vad som är vad och om du skulle behöva göra en neuropsykiatrisk utredning.

Du undrar om du har ADD. Det är mycket möjligt, men det går inte att ställa en diagnos utifrån det du skriver. Det jag kan göra här är att beskriva vad ADHD och ADD är.

För mig som jobbar med neuropsykiatriska utredningar är det inte så stor skillnad mellan ADHD och ADD, det som skiljer är bokstaven H, som står för ”hyperaktivitet”. Hyperaktivitet är när man är fysiskt rastlös, man har svårt att sitta till, man pillar på saker, går runt i klassrummet eller studsar med benen, så som du skriver. Förenklat kan man säga att personer som får diagnosen ADHD har koncentrationsproblem och en fysisk hyperaktivitet, medan personer med ADD mer har koncentrationsproblem och en inre hyperaktivitet som inte märks av andra men som är minst lika påtaglig och funktionshindrande.

Hur detta upplevs varierar människor emellan. En del har större problem med omfattande funktionsnedsättning till följd av sin ADHD eller ADD, medan andra påverkas mindre och har lättare att hantera sin funktionsnedsättning. Detta är ju egentligen ganska logiskt. Människor är olika och har olika förutsättningar. En annan sak som påverkar hur människor med dessa diagnoser mår är i vilken omfattning de får stöd.

Ibland pratar man om lätt, måttlig och svår ADHD/ADD. Till exempel kan en person med lätt ADHD klara skolan bra, men till priset av stor ansträngning vilket resulterar i att de är helt utmattade då de slutat skolan. En person med svår ADHD/ADD kan kanske inte alls sitta still i skolan, hamnar ofta i bråk och har från tidig ålder fått mycket anpassningar.

Men oavsett om du har en diagnos eller inte har skolan skyldighet att ge dig det stöd som du behöver för att du ska kunna klara av de krav som ställs. Prata i första hand med din mentor om dina svårigheter och vad du behöver för stöd i skolan.

Det låter också som om du kan behöva prata med någon, till exempel skolkuratorn eller någon annan vuxen du har förtroende för, om hur du mår och hur du har det. Kanske är detta, att du får rätt stöd i skolarbetet samt pratar med någon om hur du mår, tillräckligt för att du ska kunna hantera din vardag och må bra.

Om du känner att du vill gå vidare och utreda om du har ADD så är det i första hand barnpsykiatrin, BUP, som du ska vända dig till. Prata om detta med skolans kurator och/eller dina föräldrar eller någon annan vuxen som du litar. Du ska inte behöva ha det så här kämpigt, det finns hjälp att få.

Lycka till!

Mathias Ortlieb
Legitimerad psykolog