Behöver du hjälp?

Frågor & Svar

Här kan du läsa frågor från unga – och svaren från våra legitimerade psykologer och lärare.

»Känner mig som en bluff!«
Hej Psykologen! Jag är utåt sett en lycklig tjej med många vänner och det går bra i skolan. Men inuti är jag så deppig. Jag känner mig ofta som en stor bluff, jag tänker att snart kommer alla att upptäcka vilken fejk jag är. Jag är livrädd för det! Vad ska jag göra? Tacksam för svar! /Stefania, 18 år

Hej Stefania!

Det låter verkligen jobbigt att känna på ett sätt på insidan och på ett helt annat på utsidan. Och att dessutom hela tiden gå runt och vara rädd för att bli avslöjad för att vara en bluff. Det här fenomenet har faktiskt ett namn, “bluffsyndromet” eller på engelska ”imposter syndrom” och det beskrevs för första gången redan i slutet på 1970-talet. Det är också vanligt, särskilt bland personer som är högpresterande, och vem som helst kan drabbas, oavsett till exempel ålder och kön.

När man lider av det här är det vanligt att känna sig som en bluff och tänka saker i stil med: ”Jag vet egentligen inte vad jag håller på med”, ”Andra kommer snart genomskåda mig för den bluff jag egentligen är” eller ”Jag har hittills bara haft tur”. Det spelar ingen roll att det utåt sett går bra för en, man tvivlar konstant på sin egen förmåga ändå och bortförklarar saker som går bra med tur eller att det var tack vare andras insats.

Det är väldigt plågsamt att gå runt med dessa malande tankar, och ofta gör vi allt för att dölja oron för andra. Bluffsyndromet kan göra att vi blir trötta, slitna och inte känner samma lust för situationer som är kopplade till att prestera, som till exempel skolan.

Det finns sätt att hantera det här. Här följer några tips:

  • Tänk på att det inte är något fel på dig och att du inte är ensam.
  • Berätta om hur du känner för någon du litar på. Det kan vara en vän, en trygg vuxen eller skolsjuksköterskan.
  • Öva på att se på dina tankar om att du är en bluff med lite skepsis. Istället för att tvivla på dig själv, tvivla istället på din hjärnas påståenden om att du är en bluff.
  • Ofta är man rädd för att misslyckas eller göra bort sig. Gör du mycket för att skydda dig mot att misslyckas, såsom att förbereda dig för olika situationer väldigt mycket? Har detta ett stort pris för dig (t.ex. pluggar så mycket att du inte hinner hitta på roliga saker eller vila ordentligt)? Skulle du kunna testa att dra ner lite grann på dessa skyddsbeteenden, och öva på att ta risken att misslyckas? Regeln är att ju mer vi övar, desto enklare blir det att stå ut med risken att misslyckas. Du kan till exempel öva genom att förbereda dig lite mindre än vanligt inför ett prov, eller att ställa en fråga i klassen trots att du tänker att du borde veta svaret.
  • Öva på att vara snäll mot dig själv när du misslyckas. Pröva att säga sådant till dig själv i dessa lägen som du skulle säga till din bästa vän, så som: ”Jag gjorde så gott jag kunde givet mina förutsättningar, och det är helt okej att göra fel”.

Om det är svårt att öva själv, sök hjälp hos skolkuratorn, på en ungdomsmottagning eller första linjen mottagning för barn och unga. Det här kan vara svårt att bryta på egen hand.

Lycka till och varma hälsningar!

Rebecca Grudin
Legitimerad psykolog