Frågor & Svar

Hej Sara!

Jag vet inte exakt hur de varit för dig men på din beskrivning låter det onekligen som att du under lång tid har fått ta ett långt större ansvar än vad vi vet att barn och ungdomar mår bra av. Kanske är det så att vuxenvärlden har missat att se dig och vad du hade behövt.

Det kan mycket väl vara så att du är deprimerad, även om jag skulle behöva veta mer för att kunna säga säkert. Kännetecknande vid en depression är att man är nedstämd eller irriterad och/eller känner mycket mindre lust för sådant som tidigare känts roligt eller meningsfullt. När man är deprimerad har man känt så under en längre tid och detta påverkar förmågan att klara av vardagen. Det är också vanligt att sömnen påverkas negativt, att man känner sig trött och värdelös och har svårt att koncentrera sig.

Vare sig du har en depression eller inte, så låter det väldigt begripligt för mig att du nu tappat orken och motivationen i vardagen. Du har varit ensam om ett väldigt stort ansvar under många år. Du har klarat det bra. Fram tills nu. Det talar för att du har en stor kapacitet att ta itu med svårigheter. Dessutom har din mamma varit svårt sjuk, något som dels kan ha påverkar hennes förmåga att ge dig vad du behövt, liksom bidragit till oro hos dig. Utöver det kanske det har varit svårt att ha tillräckligt med utrymme för annat i livet, såsom fritid, vänner och ren avkoppling?

Alla behöver en blandning av lagom med krav och tillräckligt med återhämtning för att kunna må bra. Kortsiktig stress och belastning, såsom vi till exempel känner om vi måste plugga inför ett prov eller missat bussen, är inte farligt. Stress är då kroppens och hjärnans sätt att möta en utmaning. Denna reaktion hjälper oss att fokusera och få saker gjorda.

Om vi däremot konstant har krav på oss i kombination med för lite återhämtning, så pratar vi i stället om långvarig stress. Det är då problem lätt uppstår. Jag tycker att det låter som att din kropp och ditt huvud sagt ifrån efter många år av för stort ansvar.

Det som jag tänker är viktigast för dig just nu är att få hjälp och avlastning. Som anhörig till någon som är allvarligt sjuk kan du få stöd och avlastning via kommunens socialnämnd. Du kan också försöka ta reda på vilket stöd och hjälp du kan få via din mammas vårdkontakter.

Finns det någon du kan prata med och få hjälp av i skolan? En sjuksköterska, kurator eller psykolog i elevhälsoteamet? Eller en lärare eller mentor du känner dig trygg med? Dels kan de kanske lotsa dig till rätt instans för att få avlastning med din mamma, dels kan en ökad förståelse från skolan och tillfällig anpassning av krav göra att du orkar ta dig dit trots att det just nu är väldigt kämpigt.

Om du annars trivs i skolan, har vänner där eller gillar dina lärare så kan det vara återhämtande för dig att vara där, trots att du kanske just nu inte klarar av lika mycket som vanligt. Det kan dock vara viktigt att kraven sänks, eller att anpassningar görs på något annat sätt, så att du får en chans att återhämta dig.

Slutligen, för att få mer stöd att må bättre, och för att veta helt säkert om det är en depression du har eller inte, råder jag dig att ta kontakt med din vårdcentral för att träffa en läkare eller psykolog som kan ta reda på mer om dig och vad som skulle kunna hjälpa dig att må bättre.

Du kan även vända dig till en ungdomsmottagning i din närhet. Det finns flera olika psykologiska behandlingsmetoder som visat sig vara hjälpsamma vid just depression. En sak som jag skulle säga är gemensamt för många behandlingsmetoder, är att de handlar om att förändra sitt liv och sina vanor så att det blir lättare att känna meningsfullhet, få balans och skapa relationer som är givande och stöttande.

Här kan du läsa mer om depression

Här kan du läsa mer om stress och återhämtning

Varma hälsningar

Rebecca Grudin
Legitimerad psykolog